Det är något makabert som sker med mina matvanor här i Sarajevo. Självsdisciplinen tryter och smaksinnerna löper amok. Jag vill äta allt och i enorma mängder. Trots att jag tillåter mig själv att smaka allt efter hjärtats begär känns den kokta maten inte rätt. Det är näringen kroppen har lärt sig att efterfråga, inte några karuseller som sätter tungan i spinn. Har nu under en period provat att äta både kokt och rått och är inte helt nöjd med beslutet. Det skulle kännas fel att nonchalera all den kunskapen om näring, utveckling och mättnad som raw food har fört med sig i mitt liv. Å andra sidan har det aldrig varit svårare att äta råkost, då barndomens smaker och lukter tränger sig på överallt, och alla sallader i stan är precis lika fantastilösa. Saknar exempelvis avokado som är otroligt dyr och svåråtkomlig här, samt kokosfett och en del andra smakförgyllare. En annan favorit är här mycket billig och god, nämligen spenaten. Ett helt kilo kostar nu 1 KM, som motsvarar ungefär 5 kronor. Jag köper stora säckar och låter den sköljda spenaten sola sig torr i en djevdjir, ett traditionellt husgeråd ,nämligen en sil i metall som jag älskat troget under hela fem år.
—-
Eating raw food in Bosnia ain’t no easy business. Vegetables and fruits are easy accessible and cheap but the selection is almost the same wherever you go. I’m finding it hard to stick to salads when every corner smells of the food I used to eat as a kid and all salads taste the same regardless of wherever you order them. I suppose that in order to make a good salad you have to be a salad eater yourself, unlike here where salads are a chewy compliment to meat and stews. Avocado is so expensive here that I treat myself to one or two a week whereas in Sweden I eat approximately 1 kilo/day. The spinach is cheap though and I get a whole kilo for half a euro. I open up the windows in my kitchen and chop my way to a bowl full of tasty greens.
—
Koliko god je moguce, moj izbor hrane je sirova hrana. Jesti sirovu hranu u Sarajevu je tesko (ali ne nemoguce), jer su salate na Balkanu prilog jelu a nikad glavno jelo same. Ja jedem sirovu hranu jer smatram da je najbolja moguca hrana za sve ljude i meni je promijenila zivot i ucinila ga puno kvalitetnijim. O ovome malo opsirnije drugi put.
Najbolje salate pravim kuci sama, jer sva salate u restoranima su jednostavne i bezveze. Sa punim kesama svjezeg povrca kupljenog na pijaci napunim pune zdjele ukusne hrane koja hrani organizam vitaminima, mineralima i potrebnim enzimima. Ovoj salati samo fali avokado, ali je on preskup i skoro nemoguc za pronaci.
Mladi spinat u salati je preukusan, pun zeljeza ( Sjeti se Popaja 😉 ) i puno zdraviji od zelene salate.
T A N T E K O L O G I S K 
