Roadtrip

Vi hyr en liten Hyndai Atos och fyller tanken till brädden. Sen packar vi bilen full med 4 ryggsäckar och beger os ut mot havet. Vi hinner se Konjic, Mostar, Buna, Neum, Dubrovnik, Gradac, Makarska, Zaostrog och åker tillbaka hem till Sarajevo. Sedan åker i ut igen till Kiseljak, Visoko och Fojnica. Mycket bra resa och bildbevis har ni nedan.

….

If you take your car out on a ride Friday morning with the pure ambition to see as many destinations as possible, you might end up where we ended up. 11 places in 3  days! It was too cool to be described with words so of course I took pictures of everything.

….

Rodtrip to Konjica, Mostara i jos 9 destinacija. Strasno vruce ali strasno interesantno i bez sumnje jedan od bljih vikenda u mom zivotu. Tant Eko is back!

Mycket att berätta /Lots to tell, new posts coming up / Mnogo za reci….

Den stressade potatisen / The stressed out potato / Pod stresom

Här bakom gallret sitter jag vid ett blått bord och hamrar på min svarta dator. För allra första gången i livet har jag börjat fundera på detta med energi, att ta och ge. Om jag samlar på mig tillräckligt mycket med mod vill jag här och nu för första gången i mitt liv börja sätta mina egna behov först.

—-

I think that I’m about to start priorizing my needs for the very first time in my life.  That feels huge. Yesterday I was sitting next to one of the most inspiring people I know and as the weather got cooler we got into a conversation about power, and taking control and how people can sometimes be afraid of seizing all of their potential. This got me thinking and it should get you thinking as well. Be all that you can be, every moment of your time.

Iza ovog prozorceta se krije moja trenutna kancelarija. Otvoreni prozor signalira da sam tu, da pijem vodu, jedem jabuke i radim.radim.radim sve dok mi se ne ukoce ruke od kucanja i mozak pozeli da na tren odmori. Bajdvej, trazim novu kancelariju. Javi se ako znas za neku finu prostorijicu. Unaprijed velika hvala 🙂

Ibland varar kläder länge än människor / Sometimes clothes last longer than people / Ponekad odjeca duze traje nego ljudi

Stadspromenad / A walk through the city / Popodnevna setnja gradom

WISH YOU WERE HERE

Dricka svart te ur glaskoppar / Having tea the turkish way / Turski caj

Äta rätt / Eating habits / Jesti sirovu hranu

Det är något makabert som sker med mina matvanor här i Sarajevo. Självsdisciplinen tryter och smaksinnerna löper amok. Jag vill äta allt och i enorma mängder. Trots att jag tillåter mig själv att smaka allt efter hjärtats begär känns den kokta maten inte rätt. Det är näringen kroppen har lärt sig att efterfråga, inte några karuseller som sätter tungan i spinn. Har nu under en period provat att äta både kokt och rått och är inte helt nöjd med beslutet. Det skulle kännas fel att nonchalera all den kunskapen om näring, utveckling och mättnad som raw food har fört med sig i mitt liv. Å andra sidan har det aldrig varit svårare att äta råkost, då barndomens smaker och lukter tränger sig på överallt, och alla sallader i stan är precis lika fantastilösa. Saknar exempelvis avokado som är otroligt dyr och svåråtkomlig här, samt kokosfett och en del andra smakförgyllare. En annan favorit är här mycket billig och god, nämligen spenaten. Ett helt kilo kostar nu 1 KM, som motsvarar ungefär 5 kronor. Jag köper stora säckar och låter den sköljda spenaten sola sig torr i en djevdjir, ett traditionellt husgeråd ,nämligen en sil i metall som jag älskat troget under hela fem år.

—-

Eating raw food in Bosnia ain’t no easy business. Vegetables and fruits are easy accessible and cheap but the selection is almost the same wherever you go. I’m finding it hard to stick to salads when every corner smells of the food I used to eat as a kid and all salads taste the same regardless of wherever you order them. I suppose that in order to make a good salad you have to be a salad eater yourself, unlike here where salads are a chewy compliment to meat and stews. Avocado is so expensive here that I treat myself to one or two a week whereas in Sweden I eat approximately 1 kilo/day. The spinach is cheap though and I get a whole kilo for half a euro. I open up the windows in my kitchen and chop my way to a bowl full of tasty greens.

Koliko god je moguce, moj izbor hrane je sirova hrana. Jesti sirovu hranu u Sarajevu je tesko (ali ne nemoguce), jer su salate na Balkanu prilog jelu a nikad glavno jelo same. Ja jedem sirovu hranu jer smatram da je najbolja moguca hrana za sve ljude i meni je promijenila zivot i ucinila ga puno kvalitetnijim. O ovome malo opsirnije drugi put.

Najbolje salate pravim kuci sama, jer sva salate u restoranima su jednostavne i bezveze. Sa punim kesama svjezeg povrca kupljenog na pijaci napunim pune zdjele ukusne hrane koja hrani organizam vitaminima, mineralima i potrebnim enzimima. Ovoj salati samo fali avokado, ali je on preskup i skoro nemoguc za pronaci.

Mladi spinat u salati je preukusan, pun zeljeza ( Sjeti se Popaja 😉 ) i puno zdraviji od zelene salate.

Min gata / My street / Moja ulica

Jag bor på en så lugn gata att det känns som om den ligger i lä från alla världens problem. Husen är låga med fyra lägenheter inom ytterväggarna, grannarna känner varandra väl och det första som väcker mig från nattens dvala är hjulen från barncyklar och kvittrande fåglar. Ena delen av huset vetter ut mot gatan och här sitter jag på morgonen och dricker kaffe med en råsockerbit. Andra sidan vetter mot innergården som är lugn och grön, på gränsen intill himlens portar. Här ser jag outnyttjat potential för en liten koloniträdgård men ett stolt äppelträd har brett ut sina grenar så pass att all grönska ligger i djup skugga.

Att komma hem på natten till grannskapet är som att springa tillbaka till mammas famn. Gatan är så lugn att inga sömnpiller behövs. Det är mest familjer med små barn som bebor området och detta passar mig perfekt. Nätterna är lugna och svala.

—-

I live in the same, quiet neighborhood as I grew up in. My grandparents used to live here and I love my street more than all other streets in Sarajevo combined. Old people live here. When they die they are replaced by families with small children they want to shelter from all evil in any town. People go to bed early in my street and they wake up so early it almost scares me. I have huge windows that I open first thing in the morning to let fresh air in. Birds sing outside my window. There are two small bikes parked beside the staircase that leads to my door. I talk to neighbors when I lean outside my balcony to water the flowers. I love my street. 
 
 

—-

Mirno i mirnije. Zivim u najmirnijoj i naljepsoj ulici u gradu. Tako mirna da se bebe uspavljuju na balkonu.

Beslutsamhetens kopp / A decision had to be made / Ostajem u Sarajevu

Jag slungar ner en het kopp kaffe tillsammans med ett beslut om att stanna kvar i Sarajevo ett tag. Det  är bara ett kvarters promenad en tidig och solig morgon mellan mig och flygplatsen. Hade jag inte avbokat biljetten hade jag varit i Sverige igår. Nu stannar jag här en tid för att se vad solen här har med sig varje morgon. Här vill jag göra det enkla och svåra som kan sammanfattas i två korta meningar. Göra gott. Må väl.

—-

I cancelled my ticket back to Sweden. Hadn’t I done that I would have been back home 2. may. All important decisions in my life were made over bitter cups of coffee early mornings. I have decided to stay here some time. I’ve been dreaming about it quite some time now, and staying here has never felt more right. I’ll keep you posted my friends, as I want to bring you along wherever I go. I feel that there are important things for me to do right here and right now.

—-

Ostajem u Sarajevu par mjeseci, mozda i duze. Svaki dan je dragocjen i nikad me nije sreca privlacila vise. Sunce sija i proljece je tako blago a tako milo.

Pisat cu, a pisite i vi.

Suncan pozdrav iz Sarajeva!

Regn / Rain